Instruktioner möter elevern i alla ämnen. De framförs ofta muntligt, men hittas även i t.ex. hemkunskap där man använder recept, i manualer eller vid olika försök i fysiken. Man delar in instruktioner i två undergrupper:
 
Instruktion - berättar hur ett visst mål ska uppnås
Anvisning - instruerar om vad man får eller inte får göra
 I denna grupp ingår även laborationsrapport, men den innehåller inslag av flera olika genrer, därför behandlas den som en egen texttyp. Den kan du läsa om här.
 
Syfte
Att på ett kortfattat och tydligt sätt berätta om hur ett visst mål ska uppnås.
 
Textens struktur
De flesta instruktioner innehåller tre steg; mål (vad vill man uppnå med texten), material (det som krävs för att göra det man ska göra) och metod (tillvägagångssätt som beskrivs i kronologisk ordning).
Rubrik, underrubrik, numrering, tabeller och diagram finns ofta med för att tydliggöra det man vill säga.
Anviningar eller ordningsregler har istället en logisk ordning. Det är den information som är viktigast som kommer först. Den är ofta skriven i punktform.
 
Språkliga drag
Allmänna (redskap, ingredienser) och specifika deltagare (äggen, däcket).
Inleds ofta med aktionsprocess (Led cykeln)
Omständigheter viktiga (försiktigt, i skålen, med vispen)
Nominalgrupper (det smälta smöret)
Tidsbindeord (först, sedan)
Tempus: imperativ i instruktioner och presens i anvisningar
 
 Gå vidare till Rapporter